Tvätthögen
Lottens hormonfinnar blir bara värre och fler. Nu sitter de i hela ansiktet och är värst i pannan och runt näsvingarna. I öronen sitter de också, och på bröstet. Stackars Lotten! Inte för att hon verkar störas av finnarna men för att hennes mamma inte kan sluta oja sig över dem.
Vi börjar känna av att vi har två barn nu, framför allt i hemmet i och med att vi inte hinner med allt längre. Jag kan sitta och amma och med fasa se mig omkring och göra mentala anteckningar över allt som måste göras. Vi hade hyfsad ordning första tiden men nu har det i evigheter legat en meterhög hög med ren tvätt som inte hunnit sorteras. Vi prioriterar att vika tygblöjorna, resten går vi och gräver i efter behov. Fyra personers kläder, det tar sin tid. Ikväll har vi iallafall vikt all denna tvätt.
Imorgon bitti ska jag och Lotten till stallet tidigt, för att mocka och fixa mat till Lasse. Sen ska vi till Stockholm och gå på Skansen! På kvällen ska vi på middag till Josse och Ingemar. Greta och Minna ska få leka med varandra hela dagen. Papporna får jaga dem hit och dit medan jag och Josse skvallrar och fikar i egenskap av ammande (jag) och höggravid (Josse).
Jag mobilbloggar nu, och måste sova snart för jag är så trött. Imorgon eller på söndag ska jag berätta om att jag börjat rida lite, och om tanden jag drog ut i onsdags, och om något väldigt sorgligt..
Om tygisar
Vi tog inte med tygblöjorna till Gotland i helgen. Det kändes lite för besvärligt för fem dagar. Kortare tid hade funkat, och längre, men just fem dagar blev mittemellan och skulle ha inneburit en tvätt och en avresa med smutsiga blöjor i bagaget. Jag ångrade mig dock ganska snart. Jag saknade tygisarna! Dessutom fick Lotten sina första blöjeksem i helgen, av engånsblöjor. Antagligen för att man byter dem lite mer sällan då de inte känns fuktiga lika fort. Nästa gång tar vi med dem. Här kommer lite tygisinfo/tips om hur vi gör.
Vi har en mängd formsydda blöjor, den grå saken längst till höger i bild. Den kombineras med en blöjbyxa av polyester, polyester/bomull eller ull. På bilden nedan har Lotten en ullblöjbyxa på sig. När vi går ut på stan/åker till stallet eller hem till någon tar vi med en så kallad "pocketblöja", den gula i mitten på bilden nedan. En pocketblöja är ju i ett stycke och är därför lätthanterlig. Annars är det 2-3 delar som ska sättas ihop. Den pocketblöjsort vi har, från Poops, är justerbar och kan användas upp till 16 kilo. man justerar med tryckknappar. Nu har Lotten den minsta storleken.
Den främsta anledning folk nämner för att inte använda tygisar är att det verkar äckligt. Jag kan helt ärligt säga att det känns äckligare med engångsblöjor. Nu när vi har haft engångsblöjor i fem dagar slogs jag av hur instängt det luktar om dem. Kiss och bajs i ihoptejpad plast luktar det. Tygisarna lägger vi i en tunna med lock och vi känner ingen lukt från dem alls. Är det mycket bajs sköljer vi av det först, men oftast är det "vinst varje gång" i blöjan och då är det i väldigt små mängder. Det som annars är lite besvärligt med tygisar är att man måste byta ofta för när det är blött så känns det. Jag byter i snitt en gång i timmen, ibland mer sällan, till exempel när man är på promenad. Ibland blir det oftare, när hon är grinig men inte hungrig känner man på blöjan och då kan det ju vara en kvart sedan man bytte sist.
På nätterna använder vi faktiskt engångsblöjor för jag orkar inte byta en gång i timmen och vill inte att hon ska vara blöt. Istället byter jag en gång på natten, på plats i sängen. Första morgonblöjan börjar vi om med tygisarna igen.
När det gäller tvättlappar använder vi mest mjuka tvättlappar i flanell från Imse Vimse. Vi har även frottélappar från Ikea men de känns lite riviga i en liten bebisrumpa så de har vi mest här och var i lägenheten för kräks och i samband med amning. Till Greta använder Petter mest tvättlappar i papper som han blöter i handfatet. Jag tycker att vi ska ha tyglappar till henne också så jag har köpt ett paket till, för de tar slut så fort och hamnar i tvättkorgen. Våtservetter har vi bara när vi är ute på stan och i sovrummet för nattblöjbyten. De vi har är ekologiska och miljövänliga och utan parfym och annat läskigt. De är såklart dyrare, typ dubbelt så dyra som de vanligaste, men vi sparar ju ändå pengar eftersom vi nästan aldrig använder dem utan mest har tvättlappar i tyg.
Jag fick frågan om hur många blöjor man bör ha, och vilka. Vi köpte 12 nya Poops-blöjor i glada färger. Sen köpte vi resten begagnat på Blocket. Jag fick då ett paket med ca 20 formsydda blöjor från Imse Vimse, två ullblöjbyxor från Bumby, en hög vanliga blöjbyxor i olika storlekar, ca 20 vikblöjor från Mio Bambino (där man viker till en "limpa" som läggs i blöjbyxan) och lite tillbehör. Det fick jag för 1500 kronor och själva blöjorna hinner aldrig ta slut mellan tvättarna, däremot blöjbyxorna om det har varit läckage. Blöjbyxorna använder man flera gånger tills de blir smutsiga.
Det finns ofta massor av begagnade blöjpaket till bra pris på Blocket. Det jag har köpt till efteråt är tre till blöjbyxor, flanellinlägg för extra uppsugning och fyra torrinlägg som håller huden torr om man vet att det dröjer lite till nästa byte. Sammanlagt har tygisarna kostat oss ca 3000 kronor och nu har vi nog nästan allt vi behöver för Lottens blöjperiod. Några till blöjbyxor kanske behövs med tiden, de kostar runt hundringen. Sen kan vi säkert sälja våra blöjor vidare och få tillbaka lite av pengarna. Bra va!?
Jag har säkert missat massa bra info men jag vet att jag har några tygis-kamrater som läser här så ni kan väl komplettera om jag missat något viktigt? Annars - fråga på!
Lotten i ullblöjbyxa bredvid Poopsblöja och formsydd blöja.
Vi har en mängd formsydda blöjor, den grå saken längst till höger i bild. Den kombineras med en blöjbyxa av polyester, polyester/bomull eller ull. På bilden nedan har Lotten en ullblöjbyxa på sig. När vi går ut på stan/åker till stallet eller hem till någon tar vi med en så kallad "pocketblöja", den gula i mitten på bilden nedan. En pocketblöja är ju i ett stycke och är därför lätthanterlig. Annars är det 2-3 delar som ska sättas ihop. Den pocketblöjsort vi har, från Poops, är justerbar och kan användas upp till 16 kilo. man justerar med tryckknappar. Nu har Lotten den minsta storleken.
Den främsta anledning folk nämner för att inte använda tygisar är att det verkar äckligt. Jag kan helt ärligt säga att det känns äckligare med engångsblöjor. Nu när vi har haft engångsblöjor i fem dagar slogs jag av hur instängt det luktar om dem. Kiss och bajs i ihoptejpad plast luktar det. Tygisarna lägger vi i en tunna med lock och vi känner ingen lukt från dem alls. Är det mycket bajs sköljer vi av det först, men oftast är det "vinst varje gång" i blöjan och då är det i väldigt små mängder. Det som annars är lite besvärligt med tygisar är att man måste byta ofta för när det är blött så känns det. Jag byter i snitt en gång i timmen, ibland mer sällan, till exempel när man är på promenad. Ibland blir det oftare, när hon är grinig men inte hungrig känner man på blöjan och då kan det ju vara en kvart sedan man bytte sist.
På nätterna använder vi faktiskt engångsblöjor för jag orkar inte byta en gång i timmen och vill inte att hon ska vara blöt. Istället byter jag en gång på natten, på plats i sängen. Första morgonblöjan börjar vi om med tygisarna igen.
När det gäller tvättlappar använder vi mest mjuka tvättlappar i flanell från Imse Vimse. Vi har även frottélappar från Ikea men de känns lite riviga i en liten bebisrumpa så de har vi mest här och var i lägenheten för kräks och i samband med amning. Till Greta använder Petter mest tvättlappar i papper som han blöter i handfatet. Jag tycker att vi ska ha tyglappar till henne också så jag har köpt ett paket till, för de tar slut så fort och hamnar i tvättkorgen. Våtservetter har vi bara när vi är ute på stan och i sovrummet för nattblöjbyten. De vi har är ekologiska och miljövänliga och utan parfym och annat läskigt. De är såklart dyrare, typ dubbelt så dyra som de vanligaste, men vi sparar ju ändå pengar eftersom vi nästan aldrig använder dem utan mest har tvättlappar i tyg.
Jag fick frågan om hur många blöjor man bör ha, och vilka. Vi köpte 12 nya Poops-blöjor i glada färger. Sen köpte vi resten begagnat på Blocket. Jag fick då ett paket med ca 20 formsydda blöjor från Imse Vimse, två ullblöjbyxor från Bumby, en hög vanliga blöjbyxor i olika storlekar, ca 20 vikblöjor från Mio Bambino (där man viker till en "limpa" som läggs i blöjbyxan) och lite tillbehör. Det fick jag för 1500 kronor och själva blöjorna hinner aldrig ta slut mellan tvättarna, däremot blöjbyxorna om det har varit läckage. Blöjbyxorna använder man flera gånger tills de blir smutsiga.
Det finns ofta massor av begagnade blöjpaket till bra pris på Blocket. Det jag har köpt till efteråt är tre till blöjbyxor, flanellinlägg för extra uppsugning och fyra torrinlägg som håller huden torr om man vet att det dröjer lite till nästa byte. Sammanlagt har tygisarna kostat oss ca 3000 kronor och nu har vi nog nästan allt vi behöver för Lottens blöjperiod. Några till blöjbyxor kanske behövs med tiden, de kostar runt hundringen. Sen kan vi säkert sälja våra blöjor vidare och få tillbaka lite av pengarna. Bra va!?
Jag har säkert missat massa bra info men jag vet att jag har några tygis-kamrater som läser här så ni kan väl komplettera om jag missat något viktigt? Annars - fråga på!
Lotten i ullblöjbyxa bredvid Poopsblöja och formsydd blöja.
Starka Lotten
Stora starka Lotten! Vi var på BVC idag och mätte och vägde. Lotten väger nu 5245 gram och är 57 cm lång. Huvudomfånget är 37,5 cm. Hon ligger två standardavvikelser upp från mittkurvan och ökar med mer än 300 gram i veckan vilket är helt fantastiskt och helt galet. Hur går det till? Hur kan jag ha så mycket mjök, och när hon kräks också?! Vår BVC-sköterska var mycket fascinerad och imponerad över Lottens tillväxt och hur stark hon är. Lotten jollrade med oss när hon låg på skötbordet, hon rörde armarna mycket och lyfte benen. Hon följde en kopp med blicken och hela huvudet. Allt ser helt enkelt prima ut, och hon är tidig med det mesta.
När vi kom hem lade jag Lotten på mage, för det sa vår sköterska att vi kan börja med för att hon ska få träna nacken lite. Lotten svarade då genast med att vända sig över på rygg, på ca tre sekunder. Jag tappade hakan/hakorna. Jag lade henne på mage igen, hade kameran framme. Hon gjorde då om samma sak, vände sig över på rygg. Detta började Greta med vid några månaders ålder, och det är väl det vanliga. Så vad är nu detta?
När Lotten ligger på mage på vårt bröst lyfter hon huvudet konstant. Hon kan hålla det uppe länge, och stödja sig på ena armbågen medan hon fäktar med andra armen. Hon rör till och med huvudet från sida till sida, och pickar ibland. Sen spjärnar hon med benen, kastar sig hit och dit. Hon vill liksom upp i krypställning och ligger sällan platt på mage. När man sätter henne upp och lutar henne mot något tar hon i och vill sitta upprätt. Korta stunder kan hon sitta upprätt och stadigt med bara stöd runt midjan.
Med åldern och brådmogenheten kommer också nackdelar. Finnar, likt en tonåring. Nä´rå, det är hormoner från mig tydligen men hon har hela pannan full och det är som riktiga finnar. Stackars Lotten. Tonårsbebisen.
Liten Lotten, en aning skeptisk.
Lotten med pannan full av finnar.
Lotten på mage, börjar fixa med armar och ben..
..tippar, fullt medveten om vad hon gör, åt sidan..
..och över på rygg!
När vi kom hem lade jag Lotten på mage, för det sa vår sköterska att vi kan börja med för att hon ska få träna nacken lite. Lotten svarade då genast med att vända sig över på rygg, på ca tre sekunder. Jag tappade hakan/hakorna. Jag lade henne på mage igen, hade kameran framme. Hon gjorde då om samma sak, vände sig över på rygg. Detta började Greta med vid några månaders ålder, och det är väl det vanliga. Så vad är nu detta?
När Lotten ligger på mage på vårt bröst lyfter hon huvudet konstant. Hon kan hålla det uppe länge, och stödja sig på ena armbågen medan hon fäktar med andra armen. Hon rör till och med huvudet från sida till sida, och pickar ibland. Sen spjärnar hon med benen, kastar sig hit och dit. Hon vill liksom upp i krypställning och ligger sällan platt på mage. När man sätter henne upp och lutar henne mot något tar hon i och vill sitta upprätt. Korta stunder kan hon sitta upprätt och stadigt med bara stöd runt midjan.
Med åldern och brådmogenheten kommer också nackdelar. Finnar, likt en tonåring. Nä´rå, det är hormoner från mig tydligen men hon har hela pannan full och det är som riktiga finnar. Stackars Lotten. Tonårsbebisen.
Liten Lotten, en aning skeptisk.
Lotten med pannan full av finnar.
Lotten på mage, börjar fixa med armar och ben..
..tippar, fullt medveten om vad hon gör, åt sidan..
..och över på rygg!
Buss med två
Vi är hemma igen nu. Vad bekvämt det var på båten när Petter var med. Jag överlät ALLT springande efter Greta till honom, eftersom han har flera båtresor att ta igen. Lotten sov i princip hela båtresan så jag kunde sitta och läsa lite och ta det lugnt. Lite sprang jag efter Greta också, hon var vildare på återresan än på resan till Gotland. På ditresan satt hon ganska snällt vid bordet långa stunder, och pysslade. Nu var det provsitta vilstolar, springa fort genom restaurangtorget och klättra på kanten till lekrummet som gällde. Ja, och titta beundrande på de större barnen som jagade varandra i filmrummets trappa.
Vi kom hem sent igår kväll och Greta var vaken hela bilresan. Lotten skrek första minuterna men jag tuttade lite genom att vrida och böja mig in i babyskyddet så långt bältet räckte, och det fick henne att somna efter ett par minuter. Greta skrattade, jag skrattade varvat med "Aj, min rygg!", Petter fnissade och Lotten blev tyst och det var ju det som var meningen. Greta somnade ju inte förrän halv elva-tiden och sen körde Lotten sitt sedvanliga morgongrymtande vid halv sex i morse vilket i vanlig ordning väckte Greta efter en stund. När hon vaknar så tidigt är hon inte alltid på solskenshumör. Idag var en sådan dag.. Petter och jag har kommit överens om att han alltid ska ge Greta frukost på morgonen så att jag får lite avlastning iallafall. Om han hinner ska han även klä på henne, men frukosten är huvudsaken.
Så idag kom premiärdagen för hämtning OCH lämning av Greta sedan Lotten föddes, och alltså ha med Lotten. Vi glömde gosedjur och regnkläder och regnkläder var ju ingen fara men gosedjur saknade Greta redan i bilen på väg till dagis och jag fick uppriktigt be om ursäkt för att jag inte packat ner något. Jag lovade att ta hand om gosedjuren tills hon kom hem. När vi kom fram var det svettigt. Korridoren på dagis, där Gretas grupp har sina kläder, är löjligt trång och alla barn ville titta på Lotten vilket gjorde att Greta markerade revir genom att hålla i handtaget och yla "MIN LOTT!!". Jag svettades medan jag försökte hålla Lotten ovanför golvet och låta de andra barnen titta men inte klappa alla på en gång och samtidigt klä av Greta skor och jacka. Detta medan jag skulle släppa förbi andra föräldrar, fröknar och barn bakom ryggen. Det var blomsterdag på dagis idag och alla barn skulle ha med en blombukett. Tanken var att vi skulle plocka en själva men vi kom ju hem så sent igår och att spatsera ut och plocka blommor med bebis och tvååring typ klockan 7 på morgonen på någon bra plats kändes INTE längre aktuellt när jag insåg att vi ju har massa blombuketter kvar i vaser efter Lottens födelse. Jag snitsade till några av de blommor som inte vissnat och gjorde en bukett av dem. Det blev fint ända tills vi kom till dagis och Greta stolt viftade med buketten så att hälften av de vita blombladen föll ner på mattan likt jättemjäll. Då såg buketten plötsligt lite skabbig ut..
På dagen idag hade jag lunchträff med Sara inbokad och vi åt lunch här. Bebisarna skrek i kör efter matning och blöja och vi skrattade åt att vi verkligen är bebismammor samtidigt. Att vi fått barn med bara några dagars mellanrum, vi som känt varandra i snart tio år. Efter mat, matning och blöjbyte (med många blöjdiskussioner, Sara har också tygisar) gick vi ner på stan och drack kaffe och sedan tog jag och Lotten bussen till Hågaby för att hämta Greta. Det blev Lottens busspremiär och min hämtningspremiär med två barn på bussen hem. Båda barnen var jättesnälla! När vi kom fram mötte vi upp syster Anna som saknat barnen och som följde med oss hem en stund för att leka med Greta och gosa liten bebis-Lott.
Imorgon ska jag skriva om Lottens starka nacke, och om tygblöjor (efter önskemål). Nu är jag för trött och ska sova. Imorgon ska vi hämta Cajsa också!
Vi kom hem sent igår kväll och Greta var vaken hela bilresan. Lotten skrek första minuterna men jag tuttade lite genom att vrida och böja mig in i babyskyddet så långt bältet räckte, och det fick henne att somna efter ett par minuter. Greta skrattade, jag skrattade varvat med "Aj, min rygg!", Petter fnissade och Lotten blev tyst och det var ju det som var meningen. Greta somnade ju inte förrän halv elva-tiden och sen körde Lotten sitt sedvanliga morgongrymtande vid halv sex i morse vilket i vanlig ordning väckte Greta efter en stund. När hon vaknar så tidigt är hon inte alltid på solskenshumör. Idag var en sådan dag.. Petter och jag har kommit överens om att han alltid ska ge Greta frukost på morgonen så att jag får lite avlastning iallafall. Om han hinner ska han även klä på henne, men frukosten är huvudsaken.
Så idag kom premiärdagen för hämtning OCH lämning av Greta sedan Lotten föddes, och alltså ha med Lotten. Vi glömde gosedjur och regnkläder och regnkläder var ju ingen fara men gosedjur saknade Greta redan i bilen på väg till dagis och jag fick uppriktigt be om ursäkt för att jag inte packat ner något. Jag lovade att ta hand om gosedjuren tills hon kom hem. När vi kom fram var det svettigt. Korridoren på dagis, där Gretas grupp har sina kläder, är löjligt trång och alla barn ville titta på Lotten vilket gjorde att Greta markerade revir genom att hålla i handtaget och yla "MIN LOTT!!". Jag svettades medan jag försökte hålla Lotten ovanför golvet och låta de andra barnen titta men inte klappa alla på en gång och samtidigt klä av Greta skor och jacka. Detta medan jag skulle släppa förbi andra föräldrar, fröknar och barn bakom ryggen. Det var blomsterdag på dagis idag och alla barn skulle ha med en blombukett. Tanken var att vi skulle plocka en själva men vi kom ju hem så sent igår och att spatsera ut och plocka blommor med bebis och tvååring typ klockan 7 på morgonen på någon bra plats kändes INTE längre aktuellt när jag insåg att vi ju har massa blombuketter kvar i vaser efter Lottens födelse. Jag snitsade till några av de blommor som inte vissnat och gjorde en bukett av dem. Det blev fint ända tills vi kom till dagis och Greta stolt viftade med buketten så att hälften av de vita blombladen föll ner på mattan likt jättemjäll. Då såg buketten plötsligt lite skabbig ut..
På dagen idag hade jag lunchträff med Sara inbokad och vi åt lunch här. Bebisarna skrek i kör efter matning och blöja och vi skrattade åt att vi verkligen är bebismammor samtidigt. Att vi fått barn med bara några dagars mellanrum, vi som känt varandra i snart tio år. Efter mat, matning och blöjbyte (med många blöjdiskussioner, Sara har också tygisar) gick vi ner på stan och drack kaffe och sedan tog jag och Lotten bussen till Hågaby för att hämta Greta. Det blev Lottens busspremiär och min hämtningspremiär med två barn på bussen hem. Båda barnen var jättesnälla! När vi kom fram mötte vi upp syster Anna som saknat barnen och som följde med oss hem en stund för att leka med Greta och gosa liten bebis-Lott.
Imorgon ska jag skriva om Lottens starka nacke, och om tygblöjor (efter önskemål). Nu är jag för trött och ska sova. Imorgon ska vi hämta Cajsa också!
Rute
Igår kom Petter äntligen hit. På förmiddagen var vi i Almedalen och lekte och sen medan Greta lunchsov kom Petter med båten. Han tog med Greta till lekpark och på kvällen tog vi Lotten med oss och gick på restaurang Surfers och åt middag. Maten var lika fantastisk som vanligt. Jag tog mina favoriter ingefärstofu, sötsur krispig fisk och Bang bang quorn. Dessutom kalasade jag till det med en soppa
med dumplings i. Lotten skulle absolut vakna och äta precis när vi fick vår
mat och då var det lite svårt att äta med pinnar.
Idag åkte vi till Julia i Rute och hälsade på henne, Jonas och Rut. Vi tittade på nyfödda lamm, fikade på hemgjord glass och lagade squashpasta till lunch. Greta gungade med Rut i en dubbelgunga i trädgården och gungade Rut i en annan gunga inomhus.
Ingrid har åkt tillbaka till Göteborg nu och vi andra (mamma, pappa, Petter, jag och Greta) har ätit fisksoppa till middag. Lotten har ätit tutte, typ hela tiden. Imorgon eftermiddag åker vi hem och vi längtar till sommaren då vi ska vara här i tre veckor i rad. Men det är ju skönt att komma hem också. Innan vi åker imorgon ska vi träffa Mylla och leka i park. Köpa te ska jag göra också.
Längtan efter pappan
Det blir mobilblogg igen, börjar få rutin på det.
Imorgon kommer Petter och jag längtar. Jag längtar efter honom såklart, och vi ska ut och äta på kvällen. Sen behöver jag hans hjälp med barnen för jag är så trött!! Så länge barnen är glada funkar allt galant men förut när båda skrek samtidigt och jag var ensam med dem + trött + hungrig, då började jag också gråta. Då känner man plötsligt av sömnbrist och ont i ryggen och att det inte ens var tre veckor sedan jag födde barn. Men det var ändå första gången det hände, det ska tilläggas. Här satt vi nygråtna alla tre när min pappa kom hem, jag tröstammade Lotten och var i färd med att läsa bok för Greta som tröst för henne.
Vi var på långpromenad i förmiddags. Greta fick leka i skogen vid Kärleksstigen och springa i labyrinten vid Trojaborg. Sen kastade vi stenar i vattnet vid Norderstrand. På Kärleksstigen kom Greta fram med en snigel i handen och sa förtjust "Titta en snigel!". Jag (som har snigelfobi) var inte alls beredd så jag flög upp i luften och sen två meter bort av skräck och tjöt "Wäääääääh" till en början. Sen skärpte jag mig. Jag FÅR inte överföra denna urtöntiga fobi till mina barn, det är oacceptabelt. Så jag lade till i överhurtig falsett "Ahahaaa minsann, en sniiiigel ja!". Och sen föreslog jag att hon skulle lägga tillbaka den igen.
På eftermiddagen kom Julia och Rut hit och vi gick ut en sväng till när Greta vaknade. Nu på kvällen har Greta lekt mest med Ingrid och sin morfar. De har letat efter katterna och spanat på balkongen.
http://linneazerpe.blogg.se/images/2012/pic_202200663.jpg" class="image">
http://linneazerpe.blogg.se/images/2012/pic_202200667.jpg" class="image">
http://linneazerpe.blogg.se/images/2012/pic_202200670.jpg" class="image">
http://linneazerpe.blogg.se/images/2012/pic_202200688.jpg" class="image">
Trevlig dag
Det blev inte så mycket tid att skriva idag heller. Bloggar än en gång från mobilen, denna gång i soffan i väntan på att badrummet ska bli ledigt. Vi skulle se på film ihop: jag, mamma, pappa och Ingrid, åsså Lotten vid mitt bröst. Alla somnade efter ca en kvart..
Vi har varit ute i lekpark idag. Jag, Ingrid och barnen. Sen bjöd mamma och pappa på lunch i museets café. Greta har varit glad och lekfull, både inne och ute. Lotten har intresserar tittat på en tygmobil som hon fick av Mylla igår och som jag hängt upp i vagnsuffletten.
Greta sov sen eftermiddag idag och sen gick jag och Lotten och fikade med Mylla och en gammal klasskompis en stund medan Greta var med sin moster och mormor. Sen åt vi grekisk sallad här hemma med familjen och satt och pratade. Greta åt decilitervis med tsatsiki.
Resa med två barn
Nu är jag i Visby. Jag ligger i Ingrids gamla rum i en stor säng, med barnen på varsin sida om mig, och bloggar från mobilen. Det har varit ganska fullt upp hela dagen, och då har jag ändå haft Ingrid till hjälp hela tiden, och mamma från vi kom hit fram till hon skulle på möte vid 18:30.
Båtresan gick jättebra! Greta var på strålande humör och roade oss och de som satt i närheten med sina festliga påhitt. Hon låtsades köpa squash och jordärtskockor till exempel (lilla vegetarianbarnet), hon "plockade" dem från golvet med ett litet pincettgrepp. Lotten sov stora delar av båtresan och i bilen sov båda barnen hela vägen.
Resan gick strålande skulle jag påstå, förutom en liten detalj: jag glömde min väska. Min väska med kläder, bok, necessär och ALLT jag skulle behöva under fem dagar. Den stod kvar vid skrivbordet. Alla barnens saker kom dock med, i överflöd. Nu hade jag sådan tur att pappa var i Stockholm idag och skulle hem med kvällsbåten, och att jag har en så fantastiskt snäll man. Petter åkte tåg till Stockholm med min väska, lämnade den till pappa på Centralen, och åkte hem igen.
Nu ska jag sova. Skriver mer imorgon!
Knölen/knutan/blåsan
Lottens och min första dag, bara hon och jag, började med gråt. Det var ju det här lilla läkarbesöket för att kolla knölen/knutan/blåsan på mitt vänstra bröst. Jag sov dåligt hela natten för jag var så himla orolig. Redan igår kväll satt jag och katastrofgooglade och lyckades hitta nåt jävla nodulärt melanom som kanske till utseendet påminde om min åkomma. Tidigare katastrofgoogling (något jag ägnat mig åt då och då sedan den dök upp i höstas) har inte kunnat visa någon farlig åkomma alls men nu lyckades jag hitta detta, åsså var hjulen i rullning.. Ingen kan katastroftänka som jag när jag väl är igång, ojojoj. Jag somnade med orosrynkor i pannan, vaknade likadan (melodi: "Blommor i sitt hår" om ni så vill).
Iallafall var jag en icke särskilt närvarande mamma till mina två älsklingar i morse. Jag googlade och googlade på min iPhone efter både motbevis på farlig åkomma och fler bilder på hudtumörer. Skräckslagen var jag. Strax före nio gick jag och Lotten iväg till vårdcentralen och jag var gråtfärdig hela vägen. När jag kom fram satt jag och skakade lätt på händerna och var glad att Lotten sov i sin vagn.
Läkaren som hämtade in mig var mycket trevlig, med tysk brytning. En kvinna i 55-årsåldern. Så fort jag hade kommit in och satt mig på en stol började jag gråta. Jag förklarade att jag var så orolig för att det skulle vara något farligt. Läkaren sa att hon förstod att jag var orolig, ganska nyförlöst som jag ju är också. Att när man får barn är oron för att något ska hända, att man ska bli allvarligt sjuk, ännu större. Sen bad hon att få titta på knölen/knutan/blåsan. Jag höll andan. "Nu ska vi se. Nej det där är inget farligt" sa hon ganska omedelbart. Jag grät en skvätt iallafall. Sen tittade hon på mig och sa "Vad säger du, ska vi ta bort den?". "Ja-a!" svarade jag mellan tårarna och läkaren gick ut för att kolla om det fanns något operationsrum ledigt. Sen frågade hon om Lotten skulle gå med på detta, för annars kunde vi ta det en annan gång. Jag intygade att det skulle visst gå bra, jag ville bli av med den här saken som jag eller barnen så lätt river upp och sen hoppades jag att Lotten skulle förstå vikten av att vara lugn ett tag till.
Jag fick komma in till ett annat rum, lägga mig på en brits och ta av mig klännning och behå. Läkaren sprutade lokalbedövning runt knutan och började fixa med verktyg. Jag låg där och var mycket tacksam för att det gick att ta bort den så här enkelt, för jag trodde det skulle behöva göras på hudklinik med laser eller något. Sen började läkaren skära bort knutan och jag kände ingenting. Däremot tittade jag snabbt på bröstet innan hon sydde och där gapade ett mörkt hål. Den lilla knutan såg inte så kaxig ut där den låg på en bit papper i en skål. Läkaren sa att den skulle skickas på analys för det gör man alltid rutinmässigt med saker man tar bort från huden (ska erkännas att detta oroar mig, GÖR man verkligen det med ALLA hudåkommor). Jag frågade minst två gånger om hon trodde att det var en ofarlig grej jag hade. "Ja oh ja, det är jag övertygad om!" svarade hon båda gångerna.
Jag kommer nog inte att slappna av helt förrän jag får provsvar om ca fyra veckor. Ja, slappna av gör jag ju bara om det är något ofarligt såklart. Jag tror och hoppas att det var ett angiom. Läkaren verkade helt säker på sin sak så jag kanske borde slappna av lite iallafall. Ja, lite kanske..
Iallafall var jag en icke särskilt närvarande mamma till mina två älsklingar i morse. Jag googlade och googlade på min iPhone efter både motbevis på farlig åkomma och fler bilder på hudtumörer. Skräckslagen var jag. Strax före nio gick jag och Lotten iväg till vårdcentralen och jag var gråtfärdig hela vägen. När jag kom fram satt jag och skakade lätt på händerna och var glad att Lotten sov i sin vagn.
Läkaren som hämtade in mig var mycket trevlig, med tysk brytning. En kvinna i 55-årsåldern. Så fort jag hade kommit in och satt mig på en stol började jag gråta. Jag förklarade att jag var så orolig för att det skulle vara något farligt. Läkaren sa att hon förstod att jag var orolig, ganska nyförlöst som jag ju är också. Att när man får barn är oron för att något ska hända, att man ska bli allvarligt sjuk, ännu större. Sen bad hon att få titta på knölen/knutan/blåsan. Jag höll andan. "Nu ska vi se. Nej det där är inget farligt" sa hon ganska omedelbart. Jag grät en skvätt iallafall. Sen tittade hon på mig och sa "Vad säger du, ska vi ta bort den?". "Ja-a!" svarade jag mellan tårarna och läkaren gick ut för att kolla om det fanns något operationsrum ledigt. Sen frågade hon om Lotten skulle gå med på detta, för annars kunde vi ta det en annan gång. Jag intygade att det skulle visst gå bra, jag ville bli av med den här saken som jag eller barnen så lätt river upp och sen hoppades jag att Lotten skulle förstå vikten av att vara lugn ett tag till.
Jag fick komma in till ett annat rum, lägga mig på en brits och ta av mig klännning och behå. Läkaren sprutade lokalbedövning runt knutan och började fixa med verktyg. Jag låg där och var mycket tacksam för att det gick att ta bort den så här enkelt, för jag trodde det skulle behöva göras på hudklinik med laser eller något. Sen började läkaren skära bort knutan och jag kände ingenting. Däremot tittade jag snabbt på bröstet innan hon sydde och där gapade ett mörkt hål. Den lilla knutan såg inte så kaxig ut där den låg på en bit papper i en skål. Läkaren sa att den skulle skickas på analys för det gör man alltid rutinmässigt med saker man tar bort från huden (ska erkännas att detta oroar mig, GÖR man verkligen det med ALLA hudåkommor). Jag frågade minst två gånger om hon trodde att det var en ofarlig grej jag hade. "Ja oh ja, det är jag övertygad om!" svarade hon båda gångerna.
Jag kommer nog inte att slappna av helt förrän jag får provsvar om ca fyra veckor. Ja, slappna av gör jag ju bara om det är något ofarligt såklart. Jag tror och hoppas att det var ett angiom. Läkaren verkade helt säker på sin sak så jag kanske borde slappna av lite iallafall. Ja, lite kanske..
Jämför i äppeldräkt
Vi jämför hela tiden Lotten med Greta. "Åh titta, hade Greta så?", "Visst har hon längre näsa än Greta?", "Hon är blondare än Greta var som nyfödd va?" håller vi på. Det är kul att se skillnader och likheter. Lotten kan ligga själv längre stunder, men kan behöva vaggas/rullas i vagnen eller ha en varm hand på sig. Greta skrek uthålligare men Lotten börjar visa lite humör hon också. Idag tog vi en bild på Lotten i Petters gamla äppelsparkdräkt. Samma som Greta fotades i vid nästan exakt samma ålder (hon var 12 dagar, Lotten 15). Bilderna ser ni nedan.
Idag var Petters sista pappadag den här första tiden. Imorgon ska han till jobbet igen. Han lämnar Greta på morgonen för jag ska till doktorn och ta bort/få en remiss för att ta bort en röd plupp på bröstet som dök upp under graviditeten. Något jag för övrigt är livrädd för att göra, om doktorn skulle säga att det är något farligt och jag är dödsdömd och skickas på nödslakt med en bil som väntar utanför entrén. Detta trots att jag kollat pluppen hos en läkare på jobbet i höstas som sa att det inte var någon fara. Iallafall, på grund av detta ska Petter lämna på dagis. På eftermiddagen kommer den stora utmaningen att hämta Greta på dagis och dessutom ha med mig Lotten. Det blir första gången ensam med båda barnen på dagtid. En kväll var Petter på fotbollsträning i en timme, och då var jag ensam med barnen.
På onsdag åker jag med barnen till Gotland, utan Petter. Petter ska till Berlin på jobb torsdag till fredag och då kändes det som en bra idé att åka till Gotland. Sen kommer Petter också dit, men på lördag. Tanken var att jag skulle åka båt med barnen själv, och då boka en hytt där jag kunde stänga in oss och pusta ut varvat med lekstunder. En utmaning kan man väl säga. Men nu blir det så att min fina syster Ingrid faktiskt kommer och hjälper mig. Hon kommer hit imorgon kväll och åker med oss till Gotland och är också där över helgen. Då får jag hjälp på väg till och på båten och kanske lite lekhjälp tills Petter kommer också, för mamma och pappa jobbar ju på vardagarna. Det blir jättebra! Imorgon ska jag alltså packa till mig och två barn och sen åker vi på onsdag morgon (om inte doktorn beordrar nödslakt av mig imorgon alltså).
Greta i äppeldräkt, 12 dagar gammal.
Lotten i äppeldräkt, 15 dagar gammal.
Idag var Petters sista pappadag den här första tiden. Imorgon ska han till jobbet igen. Han lämnar Greta på morgonen för jag ska till doktorn och ta bort/få en remiss för att ta bort en röd plupp på bröstet som dök upp under graviditeten. Något jag för övrigt är livrädd för att göra, om doktorn skulle säga att det är något farligt och jag är dödsdömd och skickas på nödslakt med en bil som väntar utanför entrén. Detta trots att jag kollat pluppen hos en läkare på jobbet i höstas som sa att det inte var någon fara. Iallafall, på grund av detta ska Petter lämna på dagis. På eftermiddagen kommer den stora utmaningen att hämta Greta på dagis och dessutom ha med mig Lotten. Det blir första gången ensam med båda barnen på dagtid. En kväll var Petter på fotbollsträning i en timme, och då var jag ensam med barnen.
På onsdag åker jag med barnen till Gotland, utan Petter. Petter ska till Berlin på jobb torsdag till fredag och då kändes det som en bra idé att åka till Gotland. Sen kommer Petter också dit, men på lördag. Tanken var att jag skulle åka båt med barnen själv, och då boka en hytt där jag kunde stänga in oss och pusta ut varvat med lekstunder. En utmaning kan man väl säga. Men nu blir det så att min fina syster Ingrid faktiskt kommer och hjälper mig. Hon kommer hit imorgon kväll och åker med oss till Gotland och är också där över helgen. Då får jag hjälp på väg till och på båten och kanske lite lekhjälp tills Petter kommer också, för mamma och pappa jobbar ju på vardagarna. Det blir jättebra! Imorgon ska jag alltså packa till mig och två barn och sen åker vi på onsdag morgon (om inte doktorn beordrar nödslakt av mig imorgon alltså).
Greta i äppeldräkt, 12 dagar gammal.
Lotten i äppeldräkt, 15 dagar gammal.
Lotten som växer
Lotten blir två veckor idag!
När vi var på femdagarskontroll förra fredagen fick vi veta att allt var prima med Lotten. Hon fick beröm för fin färg och frisk i övrigt. Hörseltestet var godkänt och hon hade gått ner 280 gram, alltså 6 % av sin födelsevikt. Ner till 10 % är godkänt så det var ju bra.
I fredags var vår BVC-sköterska här på hembesök, för så brukar de göra till nyfödda. När Greta var nyfödd var det vid första vägningen efter femdagarskollen som vi kunde se att min mjölk inte räckte till. Greta hade gått upp bara 25 gram på en vecka, och 100 gram var önskvärt. Det kändes lite som ett nederlag, jag ammade ju hela tiden så fort Greta ville ha mat. Det var ju denna långsamma viktökning som gjorde att vi sedan gav ersättning hela bebistiden. Ersättning ur de där förbannade Eska-flaskorna som innehåller BPA. Jag ammade ju Greta hela tiden ändå såklart, men vi fick komplettera.
Iallafall har jag varit ganska säker på att detta skulle upprepas. Jag trodde att har man en gång dåligt med mjölk till sitt barn så har man det nästa gång också. Att Lotten är så stor och dessutom kräks ibland (vilket Greta aldrig gjorde) gjorde att jag misstänkte ännu mer att det skulle bli så. Så i fredags hade BVC-sköterskan Sara med sig en våg hem till oss. Efter vanliga informationen klädde vi av Lotten och lade henne på vågen. Vi tittade på resultatet och sedan började Sara skratta. Hon sa att "Nej nu behövs ingen ersättning!". Vågen visade på 4710 gram. Lotten hade alltså gått upp 330 gram på en vecka, och då är 100 gram vad de brukar gå upp. Sara sa att det kanske till och med är läge att donera mjölk för min del. Det är jag tveksam till dock, för något överflöd känns det inte som om jag har och Lotten äter väldigt ofta.
Jag förstår bara inte hur detta går till. Jag har ammat lika mycket båda gångerna, med båda flickorna. Jag har alltid låtit dem äta när de velat och ibland har jag suttit i timmar och ammat, bytt bröst, ammat, bytt bröst osv. Hur sjuttsingen kan mjölken räcka NU till en så stor bebis som dessutom kräks upp allt då och då, men inte till Greta för två år sedan?
Nu är det en viss bebis som är VÄLDIGT hungrig i sin pappas famn.. Måste gå.
Lotten sover i vagnen.
Greta håller missnöjd Lotten.
När vi var på femdagarskontroll förra fredagen fick vi veta att allt var prima med Lotten. Hon fick beröm för fin färg och frisk i övrigt. Hörseltestet var godkänt och hon hade gått ner 280 gram, alltså 6 % av sin födelsevikt. Ner till 10 % är godkänt så det var ju bra.
I fredags var vår BVC-sköterska här på hembesök, för så brukar de göra till nyfödda. När Greta var nyfödd var det vid första vägningen efter femdagarskollen som vi kunde se att min mjölk inte räckte till. Greta hade gått upp bara 25 gram på en vecka, och 100 gram var önskvärt. Det kändes lite som ett nederlag, jag ammade ju hela tiden så fort Greta ville ha mat. Det var ju denna långsamma viktökning som gjorde att vi sedan gav ersättning hela bebistiden. Ersättning ur de där förbannade Eska-flaskorna som innehåller BPA. Jag ammade ju Greta hela tiden ändå såklart, men vi fick komplettera.
Iallafall har jag varit ganska säker på att detta skulle upprepas. Jag trodde att har man en gång dåligt med mjölk till sitt barn så har man det nästa gång också. Att Lotten är så stor och dessutom kräks ibland (vilket Greta aldrig gjorde) gjorde att jag misstänkte ännu mer att det skulle bli så. Så i fredags hade BVC-sköterskan Sara med sig en våg hem till oss. Efter vanliga informationen klädde vi av Lotten och lade henne på vågen. Vi tittade på resultatet och sedan började Sara skratta. Hon sa att "Nej nu behövs ingen ersättning!". Vågen visade på 4710 gram. Lotten hade alltså gått upp 330 gram på en vecka, och då är 100 gram vad de brukar gå upp. Sara sa att det kanske till och med är läge att donera mjölk för min del. Det är jag tveksam till dock, för något överflöd känns det inte som om jag har och Lotten äter väldigt ofta.
Jag förstår bara inte hur detta går till. Jag har ammat lika mycket båda gångerna, med båda flickorna. Jag har alltid låtit dem äta när de velat och ibland har jag suttit i timmar och ammat, bytt bröst, ammat, bytt bröst osv. Hur sjuttsingen kan mjölken räcka NU till en så stor bebis som dessutom kräks upp allt då och då, men inte till Greta för två år sedan?
Nu är det en viss bebis som är VÄLDIGT hungrig i sin pappas famn.. Måste gå.
Lotten sover i vagnen.
Greta håller missnöjd Lotten.
Trötta tvåbarnsföräldrar..
Ojojoj, idag får vi verkligen veta att vi lever, eller hur man brukar säga. Lotten har legat och gruffat och stånkat hela natten och jag minns inte riktigt hur ofta jag brukar mata på nätterna, eller hur mycket hon är vaken. Jag vet bara att när jag vaknar och är så här trött har natten antagligen varit ganska stökig. Klockan fem i morse var Lotten väldigt klarvaken sedan en stund tillbaka och gruffade så högljutt (blandat blöjarbete- och leta bröst-ljud) att jag precis hann tänka "Hoppas att hon inte väcker Greta". Sekunden efter sätter sig Greta upp med håret på ända och börjar klappa Lotten på huvudet. Jahaja, det var det hoppet om lite sovmorgon. När Greta väl har vaknat på morgonen, hur tidigt det än är, då somnar hon inte om. Dock ska sägas att hon är så fantastisk mot Lotten, oavsett hur trött hon är. Det första hon frågar på morgonen är "Var är Lotten?", alternativt klappar henne på huvudet om hon redan ligger nära.
Petter masade sig upp med Greta där vid fem och bar ut henne så att jag och Lotten fick försöka sova lite till. Det har blivit en oskriven regel sedan Lotten föddes, att Petter tar Greta alla morgnar. Jag har ju Lotten helt själv på nätterna, med amning och blöjbyten. Jag känner inte att jag behöver väcka Petter för blöjbyten, uppskattar hellre att han tar ansvar för Greta när hon vaknar.
Greta var dessvärre inget solsken idag. Det var utbrott över allt och inget hela morgonen. Hon fick titta på Lotta på Bråkmakargatan men ändå kunde jag höra in till sovrummet hur hon styrde och ställde över sin stackars pappa som inte fick sitta i soffan, som skulle hämta massa saker och sedan gå tillbaka med massa saker. Sen skulle hon ha frukost men ändå inte ha frukost, klä på kläder men ändå inte klä på kläder osv. Och så detta ständiga frågande efter gosedjuren:
Greta har sovit med sitt lamm sedan en tid tillbaka. Först bara på dagis men sedan några månader vill hon ha med det hem varje dag, så det har hon fått. När Lotten föddes ville hon ha med sig sin gosedjurshund i sängen också, och det fick hon. Sen har hon dessvärre ökat mängden gosedjur hela tiden så nu har hon FEM gosedjur i sängen: lammet, hunden, en liten katt, och två hästar. Greta har väldigt många gosedjur. Alla är presenter som hon fick när hon föddes eller när hon har fyllt år, några få är från när Petter och jag var små. Alla har hon inte sett än för de ligger på byrån sedan de blev tvättade. Ärligt talat är jag lite rädd för att visa dem för vi får inte plats med fler i sängen. När Greta somnar är det med alla FEM gosedjuren i famnen och under natten tappar hon såklart ett par stycken. Det är dessa hon frågar efter när hon vaknar, efter att hon har frågat efter Lotten. Det här fortsätter hon med under morgonen, mer ju surare hon är. Alltså hörde jag in till sovrummet hela morgonen "VAR ÄR KATTEN?", "VAR ÄR LAAAMMET?" osv.
Nu är Petter och Greta i en park och leker och jag ska försöka göra lite frukost nu när Lotten äntligen somnat i sin vagnsinsats. Vi hade tänkt åka och titta på betessläpp på Stabby gård idag men Greta MÅSTE få så lång sovstund som bara är möjligt nu efter lunch, och det sker bäst hemma. Tyvärr. Sen kommer min bror Joel från Göteborg i eftermiddag och det blir kul. Greta brukar fråga efter honom då och då, senast i påskas då alla andra i min familj var här utom Joel. Det var smart av honom att spara sin resa hit, för någon bebis såg vi ju inte skymten av i påskas.
Gretas och Lottens farmor var här igår över dagen och fick träffa Lotten för första gången. Vi var i stallet också och Greta fick rida lite eftersom både Petter och jag kunde hålla i när farmor tog hand om Lotten. På kvällen gick jag och Lotten ut på restaurang med Maja och Louise. Lilla Amanda var med också. Det var lite spontant bestämt och mycket trevligt. Vi åt meze på Hodja som ligger på Sysslomansgatan. De andra tog dessert men inte jag. Samma vid fikat hemma igår. De andra åt bulle och jag åt lite mörk choklad. Jag menar allvar med att äta nyttigt jag!
Lotten sover.
Petter masade sig upp med Greta där vid fem och bar ut henne så att jag och Lotten fick försöka sova lite till. Det har blivit en oskriven regel sedan Lotten föddes, att Petter tar Greta alla morgnar. Jag har ju Lotten helt själv på nätterna, med amning och blöjbyten. Jag känner inte att jag behöver väcka Petter för blöjbyten, uppskattar hellre att han tar ansvar för Greta när hon vaknar.
Greta var dessvärre inget solsken idag. Det var utbrott över allt och inget hela morgonen. Hon fick titta på Lotta på Bråkmakargatan men ändå kunde jag höra in till sovrummet hur hon styrde och ställde över sin stackars pappa som inte fick sitta i soffan, som skulle hämta massa saker och sedan gå tillbaka med massa saker. Sen skulle hon ha frukost men ändå inte ha frukost, klä på kläder men ändå inte klä på kläder osv. Och så detta ständiga frågande efter gosedjuren:
Greta har sovit med sitt lamm sedan en tid tillbaka. Först bara på dagis men sedan några månader vill hon ha med det hem varje dag, så det har hon fått. När Lotten föddes ville hon ha med sig sin gosedjurshund i sängen också, och det fick hon. Sen har hon dessvärre ökat mängden gosedjur hela tiden så nu har hon FEM gosedjur i sängen: lammet, hunden, en liten katt, och två hästar. Greta har väldigt många gosedjur. Alla är presenter som hon fick när hon föddes eller när hon har fyllt år, några få är från när Petter och jag var små. Alla har hon inte sett än för de ligger på byrån sedan de blev tvättade. Ärligt talat är jag lite rädd för att visa dem för vi får inte plats med fler i sängen. När Greta somnar är det med alla FEM gosedjuren i famnen och under natten tappar hon såklart ett par stycken. Det är dessa hon frågar efter när hon vaknar, efter att hon har frågat efter Lotten. Det här fortsätter hon med under morgonen, mer ju surare hon är. Alltså hörde jag in till sovrummet hela morgonen "VAR ÄR KATTEN?", "VAR ÄR LAAAMMET?" osv.
Nu är Petter och Greta i en park och leker och jag ska försöka göra lite frukost nu när Lotten äntligen somnat i sin vagnsinsats. Vi hade tänkt åka och titta på betessläpp på Stabby gård idag men Greta MÅSTE få så lång sovstund som bara är möjligt nu efter lunch, och det sker bäst hemma. Tyvärr. Sen kommer min bror Joel från Göteborg i eftermiddag och det blir kul. Greta brukar fråga efter honom då och då, senast i påskas då alla andra i min familj var här utom Joel. Det var smart av honom att spara sin resa hit, för någon bebis såg vi ju inte skymten av i påskas.
Gretas och Lottens farmor var här igår över dagen och fick träffa Lotten för första gången. Vi var i stallet också och Greta fick rida lite eftersom både Petter och jag kunde hålla i när farmor tog hand om Lotten. På kvällen gick jag och Lotten ut på restaurang med Maja och Louise. Lilla Amanda var med också. Det var lite spontant bestämt och mycket trevligt. Vi åt meze på Hodja som ligger på Sysslomansgatan. De andra tog dessert men inte jag. Samma vid fikat hemma igår. De andra åt bulle och jag åt lite mörk choklad. Jag menar allvar med att äta nyttigt jag!
Lotten sover.
De där kilona..
29 kilo gick jag upp under graviditeten, och 12 kilo är borta nu. Det fick jag veta idag, för att vi skaffade oss en digital personvåg i morse. Igår morse tog Petter ett kort på mig och barnen när vi sov. Jag i mitten och Lotten tätt intill på högra sidan och Greta tätt intill på den vänstra sidan. Urgulligt! Dessvärre var min andra tanke, efter "Urgulligt!", något i stil med "Vem är den hudfärgade valen i mitten?". Förhoppningsvis försvinner lite fler kilon i samband med amning, att jag kan röra på mig och kanske om det är mer vätska kvar. Annars får jag ta saken i egna händer. Jag får bara på mig gravidbyxorna än, och mina gamla kläder i större storlekar har jag gett bort.
Så här kan jag inte ha det, och jag VILL inte vara så stor. Alltså har jag bestämt mig för att joina Matdagboken igen. Jag har faktiskt sedan igår lagt om kosten och börjat äta nyttigare. Det är inte frågan om någon bantning, bara att äta nyttigare. Jag vill inte riskera amningen. Matdagboken var jag med i förra året när jag gick ner 15 kilo. Igår skaffade jag mig en ny matvåg också, då min gamla är trasig.
Personvåg, matvåg och en make som "snällt" nog äter upp resterande godsaker i skafferiet så jag inte ska frestas (vilken uppoffring va?!).
Jag och Lotten.
Så här kan jag inte ha det, och jag VILL inte vara så stor. Alltså har jag bestämt mig för att joina Matdagboken igen. Jag har faktiskt sedan igår lagt om kosten och börjat äta nyttigare. Det är inte frågan om någon bantning, bara att äta nyttigare. Jag vill inte riskera amningen. Matdagboken var jag med i förra året när jag gick ner 15 kilo. Igår skaffade jag mig en ny matvåg också, då min gamla är trasig.
Personvåg, matvåg och en make som "snällt" nog äter upp resterande godsaker i skafferiet så jag inte ska frestas (vilken uppoffring va?!).
Jag och Lotten.
Vår Valborg
Igår var det Valborg och det typiska Uppsala-firandet har väl aldrig känts så avlägset för oss som då. Förra året flydde vi stan helt och åkte till Stockholm. Året innan det satt vi i botaniska trädgården och då var ju Greta nästan tre månader gammal och låg snällt i famnen. I år krävdes noggrann planering. Vi skulle fira med Louise och Carl som också har två barn och Josse och Ingo som har ett barn och ett på väg inom kort. Här behövdes park utan glasbitar och ölstänk och med ytor för barnen att springa på. Vi bestämde oss för Hågaby vid Hågahögen, inhägnat och bra.
På morgonen och förmiddagen var Petter och Greta och tittade på forsränningen och Greta fick en enorm heliumballong i form av en delfin. Hon sken av lycka när hon kom hem med den. Jag och Lotten väntade hemma, och bakade lite. Vi brukar sova lite längre på morgnarna eftersom min nattsömn blir uppdelad och det blir mer plats i sängen när Petter, Greta och alla gosedjur går upp.
I Hågaby, dit vi åkte efter lunch, var det superväder och barnen lekte glatt. Tyvärr är det lite för mycket "roliga" stenar där som det både klättrades och ramlades på. Vi var där i några timmar och fikade medhavd picknick och sedan lekte de andra i lekpark medan jag fixade i stallet. Jag längtar efter att rida, men måste såklart vänta lite till.
På kvällen var vi hos Louise och Carl och åt tacos. Jag lämnade av Petter och Greta och åkte hem med Lotten och duschade och matade henne och sedan promenerade vi genom stan dit. Det luktade festival i stan, ljummen öl och kiss. Lite nostalgi kände jag, men inte ens ett uns avundsjuka på alla unga festprissar. På vägen hem blev Petter och jag 70 år gamla och gick och skakade på huvudet över allt krossat glas och ungdomsgäng som ockuperade trottoarerna. Barnen somnade båda två när vi gick hem i vårkvällen. En lyckad dag för en nybliven tvåbarnsfamilj måste jag säga!
Greta i Hågaby.
På morgonen och förmiddagen var Petter och Greta och tittade på forsränningen och Greta fick en enorm heliumballong i form av en delfin. Hon sken av lycka när hon kom hem med den. Jag och Lotten väntade hemma, och bakade lite. Vi brukar sova lite längre på morgnarna eftersom min nattsömn blir uppdelad och det blir mer plats i sängen när Petter, Greta och alla gosedjur går upp.
I Hågaby, dit vi åkte efter lunch, var det superväder och barnen lekte glatt. Tyvärr är det lite för mycket "roliga" stenar där som det både klättrades och ramlades på. Vi var där i några timmar och fikade medhavd picknick och sedan lekte de andra i lekpark medan jag fixade i stallet. Jag längtar efter att rida, men måste såklart vänta lite till.
På kvällen var vi hos Louise och Carl och åt tacos. Jag lämnade av Petter och Greta och åkte hem med Lotten och duschade och matade henne och sedan promenerade vi genom stan dit. Det luktade festival i stan, ljummen öl och kiss. Lite nostalgi kände jag, men inte ens ett uns avundsjuka på alla unga festprissar. På vägen hem blev Petter och jag 70 år gamla och gick och skakade på huvudet över allt krossat glas och ungdomsgäng som ockuperade trottoarerna. Barnen somnade båda två när vi gick hem i vårkvällen. En lyckad dag för en nybliven tvåbarnsfamilj måste jag säga!
Greta i Hågaby.
Första veckan med Lotten
Vår första vecka med Lotten har gått bra. Vi börjar vänja oss vid att vara fyra personer i familjen. Vi försöker turas om med barnen även om det givetvis blir så att jag har mer hand om Lotten och Petter har hand om Greta. Greta är fortfarande fantastisk med Lotten, så långt över förväntan att jag nästan blir tårögd över bara det. Hon vill hålla Lotten flera gånger varje dag, så det får hon. Då sitter hon i soffan och har Lotten i knät, lutad mot en kudde. Då och då lägger hon sin kind emot Lottens (som genast letar tutte såklart) och myser. När Lotten skriker, vilket är sällan, frågar Greta "Lotten vad äär det?". Sen skrattar hon åt Lottens klunk-ljud när hon äter, och vi brukar tillsammans härma hur det låter. Ett gulligt kluckande.
Än så länge är vi så fånigt rörda över Gretas syskonkärlek till Lotten att vi har tagit kort minst en gång om dagen på när Greta håller Lotten. Åsså ååh-ar vi och säger hur fin Greta är mot sin lillasyster. Hon ser ju vår uppmuntran och hur uppskattat det är när hon är så snäll. Ibland blir hon lite för vild i närheten av Lotten och det är då man måste tänka till lite, hur man ska uttrycka sig. Vi säger att hon får vara lite försiktig i närheten av Lotten för att Lotten är så liten, att hon får hoppa i soffan sen när Lotten inte ligger i mammas knä. Vi har också förklarat att Lotten måste få mat från tutten (för lite småavis blev hon och jag kan inte dubbelamma nu när jag inte vet om jag har mjölk så det räcker) för hon kan inte äta pasta, paj eller pannkakor med sylt. Gretas svar blev då "Och grädde?", som fortsättning på pannkakorna med sylt. "Nej, inte grädde heller" svarade vi.
Det som har blivit jobbigt är att få Greta att sova. Nu när jag inte tuttar henne längre är hon lite besvärligare att få ner i varv. Hon ska hitta på massa andra saker att göra, tjata om mer välling som hon inte vill ha och hämta in fler och fler gosedjur. Nu sover vi alltså fyra personer, en katt och fyra gosedjur i vår säng. Det börjar kännas trångt.. Jag har så dåligt samvete vid nattningarna också, känner mig som en svikare som har tagit Gretas mamma ifrån henne, eftersom hon brukade ligga hos mig på min arm. Nu somnar hon istället med fötterna på huvudkudden eller på tvären i sängen efter massa tjafs, spelande på underläppen och utdelande av gosedjur ("Mamma ha hunden, pappa ha lammet, Lotten ha hästen"). Ofta blir det någon kort ilskegråt också, protester mot sovandet i sig. Sen, när hon väl somnar, sover hon hela natten eller minst 2 timmar om det är på dagen.
Lotten då, ja hon är så snäll! Hon är hungrig och har ett litet hungergrymtande när hon letar mat. Är hon hos Petter kan hon picka med huvudet som en hackspett mot hans hals. När hon ammar har hon samma minspel som Greta hade när hon var lika liten. På skötbordet kan hon rynka pannan och se en smula bekymrad och fundersam ut. Skriker gör hon ganska sällan och det är alltid mat hon är ute efter. Det får hon ju direkt då så några långa skriksessioner har vi inte märkt av än. Tygblöjorna Lotten har måste man byta ganska ofta eftersom de känns blöta på ett sätt engångsblöjor inte känns som. Därför kan man ana ett missnöje då också, men det är bra att hon signalerar. Lotten gillar att sova på bröstet, på mage. På natten sover hon tätt intill mig, med närhet till tutte. Hon kräks lite grann, vilket Greta aldrig gjorde och vi därför är ovana vid. Hon gillar (oftast) att åka vagn och sitta i bärsjal är en klar favorit. Jag bakade morotskaka igår och Lotten satt nöjt i bärsjalen hela tiden, genom morotsrivande och vispande. Att ha det lilla bebishuvudet så nära sig är ljuvligt. Bebisar doftar gudomligt, särskilt ens egen såklart!
Vi har promenerat varje dag, med båda barnen nu när det har varit helg och med bara Lotten när bara hon har varit hemma. Jag är så glad över att kunna röra mig igen även om jag kanske tar i lite väl mycket med promenader för ryggens bästa. Att köra syskonvagnen är lite tungt men motion får man. I lördags tog jag en rekordpromenad med mamma och barnen ner på stan, via biblioteket, till Svandammen, upp över stationen och sedan hem. Det kändes i hela kroppen efteråt.. I söndags gick vi till Vasaparken, igår blev det flera promenader + stallet och idag blev det två lekparksbesök.
Tvårbarnspappa Petter med Greta och Lotten tidigare idag.
Greta och Lotten.
Morgongos.
Greta ville att Lotten skulle ligga i hennes säng.
Än så länge är vi så fånigt rörda över Gretas syskonkärlek till Lotten att vi har tagit kort minst en gång om dagen på när Greta håller Lotten. Åsså ååh-ar vi och säger hur fin Greta är mot sin lillasyster. Hon ser ju vår uppmuntran och hur uppskattat det är när hon är så snäll. Ibland blir hon lite för vild i närheten av Lotten och det är då man måste tänka till lite, hur man ska uttrycka sig. Vi säger att hon får vara lite försiktig i närheten av Lotten för att Lotten är så liten, att hon får hoppa i soffan sen när Lotten inte ligger i mammas knä. Vi har också förklarat att Lotten måste få mat från tutten (för lite småavis blev hon och jag kan inte dubbelamma nu när jag inte vet om jag har mjölk så det räcker) för hon kan inte äta pasta, paj eller pannkakor med sylt. Gretas svar blev då "Och grädde?", som fortsättning på pannkakorna med sylt. "Nej, inte grädde heller" svarade vi.
Det som har blivit jobbigt är att få Greta att sova. Nu när jag inte tuttar henne längre är hon lite besvärligare att få ner i varv. Hon ska hitta på massa andra saker att göra, tjata om mer välling som hon inte vill ha och hämta in fler och fler gosedjur. Nu sover vi alltså fyra personer, en katt och fyra gosedjur i vår säng. Det börjar kännas trångt.. Jag har så dåligt samvete vid nattningarna också, känner mig som en svikare som har tagit Gretas mamma ifrån henne, eftersom hon brukade ligga hos mig på min arm. Nu somnar hon istället med fötterna på huvudkudden eller på tvären i sängen efter massa tjafs, spelande på underläppen och utdelande av gosedjur ("Mamma ha hunden, pappa ha lammet, Lotten ha hästen"). Ofta blir det någon kort ilskegråt också, protester mot sovandet i sig. Sen, när hon väl somnar, sover hon hela natten eller minst 2 timmar om det är på dagen.
Lotten då, ja hon är så snäll! Hon är hungrig och har ett litet hungergrymtande när hon letar mat. Är hon hos Petter kan hon picka med huvudet som en hackspett mot hans hals. När hon ammar har hon samma minspel som Greta hade när hon var lika liten. På skötbordet kan hon rynka pannan och se en smula bekymrad och fundersam ut. Skriker gör hon ganska sällan och det är alltid mat hon är ute efter. Det får hon ju direkt då så några långa skriksessioner har vi inte märkt av än. Tygblöjorna Lotten har måste man byta ganska ofta eftersom de känns blöta på ett sätt engångsblöjor inte känns som. Därför kan man ana ett missnöje då också, men det är bra att hon signalerar. Lotten gillar att sova på bröstet, på mage. På natten sover hon tätt intill mig, med närhet till tutte. Hon kräks lite grann, vilket Greta aldrig gjorde och vi därför är ovana vid. Hon gillar (oftast) att åka vagn och sitta i bärsjal är en klar favorit. Jag bakade morotskaka igår och Lotten satt nöjt i bärsjalen hela tiden, genom morotsrivande och vispande. Att ha det lilla bebishuvudet så nära sig är ljuvligt. Bebisar doftar gudomligt, särskilt ens egen såklart!
Vi har promenerat varje dag, med båda barnen nu när det har varit helg och med bara Lotten när bara hon har varit hemma. Jag är så glad över att kunna röra mig igen även om jag kanske tar i lite väl mycket med promenader för ryggens bästa. Att köra syskonvagnen är lite tungt men motion får man. I lördags tog jag en rekordpromenad med mamma och barnen ner på stan, via biblioteket, till Svandammen, upp över stationen och sedan hem. Det kändes i hela kroppen efteråt.. I söndags gick vi till Vasaparken, igår blev det flera promenader + stallet och idag blev det två lekparksbesök.
Tvårbarnspappa Petter med Greta och Lotten tidigare idag.
Greta och Lotten.
Morgongos.
Greta ville att Lotten skulle ligga i hennes säng.
