Beskyddaren och elefantpyjamasen
Det blev ingen förlossningsberättelse idag heller. Imorgon, då kanske. Jag ammar varannan timme nu ungefär. Lite mer sällan på natten. Det är mysigt att amma. Det gör lite ont ibland eftersom jag har lite sår från första amningsstunderna kvar. Men jag kommer på mig själv med att se fram emot dessa stunder. Lilla Greta tätt intill mig, när hon tittar upp med sina fina blå ögon.
Idag bajsade Greta ner en av sina få dräkter i storlek 50. Vi insåg att även om hon växer fort behöver vi iallafall en till sparkdräkt i storlek 50 så vi gick ner på stan en sväng. Det är skönt att komma ut lite men mitt ryggont klarar inte mycket mer än en promenad ner på stan och hem. Vi köpte två pyjamasar med elefanter på till Greta och två bodysar och ett par byxor. Den ena elefantpyjamasen har hon på sig nu när hon ligger i bärsjalen på sin pappas mage. Vi ammade nyss och jag bad Petter ta kort då eftersom hon var så bedårande i pyjamasen och när hon plirar på en. Petters bror Jocke har varit här ikväll, och Sara och Frida också en liten sväng.
Jag har fått en beskyddarinstinkt som heter duga redan. På stan ville jag sakta ner all trafik och alla människor som trängdes och kom åt vagnen. Utanför Kappahl stod någon och rökte och jag fylldes av en enorm ilska över att någon hade mage att röka i närheten av mitt barn. Tidigare har man ju sett sådana föräldrar och tänkt: "Slappna av hörru!", men nu är jag likadan själv. Tanken på att någon bilist skulle slira i snömodden och köra på vår barnvagn med lilla Greta i lamslår mig av skräck. Hur ska man någonsin kunna släppa sitt barn ur sikte? Eller bleknar dessa instinkter sen när barnet blir mer självständigt? Hon är ju så hjälplös och liten nu, så det är väl nu man måste ha dessa instinkter som förälder. 
Amningsstund = mysstund. 
Plirande litet öga.
Sovit lite mer
BB på väg kommer hit om någon timme och ska titta till oss. De kommer varje dag på hembesök tills bebisen är en vecka gammal om man vill. Vi vill att de ska kolla om Greta är gul och kanske kolla amningen igen. Vi väntar med spänning på första bröstmjölksbajset också. Det är fortfarande "förstabajs" som kommer ut. Imorgon ska vi till doktorn på femdagarskontroll. Sen tar BVC över, så vi ska skriva in oss där också.
Jag ska skriva förlossningsberättelsen idag. Innan jag glömmer. Det ska bli roligt, jag ska bara kunna sitta och göra det sammanhängande. Blir kul att länka ihop hela händelseförloppet med hjälp av journalen och Petter. För det var en häftig upplevelse!

Greta och jag morgonmyser i sängen efter amning.

Petter, Greta och Cajsa myser i fåtöljen medan jag äter frukost vid
datorn. Greta ligger i sin bärsjal som hon verkar gilla.
Tredje dag
Vi har också tagit den första promenaden med barnvagnen. Jag, Petter, mamma och Greta tog en kort promenad till bebisklädesaffären Hanazacka och sen till Ica för att handla mat. På Hanazacka köpte jag tre amningsplagg på rea varav jag fick det tredje på köpet. Mycket bra! Petter köpte en bärsjal och Greta fick en body av sin mormor. Hon sov så snällt i vagnen hela promenaden. Jag hade väldigt ont i ryggen när vi kom hem så jag ordinerades vila av mamma medan hon lagade mat. Greta och jag amningsmyste på sängen i väntan på mat. Sen kom Mathias och efter maten även Ingalill och tittade på Greta.
Nu är det sovdags!

Jag, Petter och Greta.

Jag med barnvagnen.
Hemma med Greta
Vi fick komma hem vid ungefär halv tolv idag. Greta fann sig finfint i att sitta i bilbarnstol och sov hela vägen hem. Jag satt bredvid henne i baksätet medan Petter övningskörde hem. Under eftermiddagen har vi vilat tillsammans i omgångar. Petter gick ett ärende och efter lunch gick jag till affären en sväng för att få frisk luft. I affären såg jag en barnvagn och hörde ett litet barnskrik och fick tårar i ögonen över att jag var så mycket som några hundra meter ifrån mitt eget barn. Det är så märkligt det här med att bli förälder!
Mamma, pappa och Joel var här ikväll och hälsade på. De har varit i Göteborg i helgen. Mamma och pappa sover hos Anna i natt så vi ska ses imorgon också. De är helt trollbundna av Greta, och vi är så stolta så det är inte klokt.
Nu hoppas vi på en lugn natt, men räknar med en del skrik. Hon har vilat upp sig bra under dagen kan man säga..

Jag och Greta i pepparkaksdress på sängen.

Greta på skötbordet strax innan vi klipper bort sjukhusremmarna.

Petter, Cajsa och Greta i soffan. Petter pratar med sin pappa - Gretas farfar.
Vår dotter Greta

Greta på sin pappas mage.
Nu åker vi!
Familj - vi ringer!
Nära - vi sms:ar!
Bekanta och läsare - vi har med ett surfkort om vi blir kvar länge (eller om vi får långtråkigt under väntan), men jag skriver när jag kan!
Uppskjutet till 10:00
Vi äter frukost i lugn och ro nu, och bara vilar lite. Kanske kan slumra lite i soffan. Det var en jobbig natt som igår natt, runt klockan 03 där igen. Jag vred mig som en mask och jämrade mig. Vetekudden kallnade ju på en timme ungefär. Jag gick än en gång upp och duschade varmt vilket hjälpte bra. Dessvärre kom en jobbig värk/sammandragning precis när jag lade mig ner igen och jag tog Petters hand mot ryggen och viskade "tryck!", men han vaknade inte. Då nästan skrek jag: "TRYCK!!" så han vaknade till med ett ryck. En liten försmak av det riktiga värkarbetet kanske? Hehehe..
Popp
Jag kommer förresten få antibiotika imorgon också. Det får man om det har gått mer än 18 timmar sedan vattnet gick och ingen förlossning har startat. För mig kommer ca 80 timmar att ha gått, så att... Antibiotikan får man för att infektionsrisken ökar när vattnet har gått.
Vi har städat lägenheten nu, plockat undan, dammsugit, diskat och städat kök och badrum. Vi har också tvättat en maskin med nerblötta kläder och handdukar. Vår snälla granne Ingalill lånade ut en maskin till oss på sin tvättid. Tack vare det har jag en mysig morgonrock igen, och ett par rena mjukisbyxor. För att inte tala om alla tvättlappar och handdukar som bebis har fått tillbaka till sitt skötbord.
Förresten var det som att vattnet gick igen nyss. Det sa "popp!" åsså började det forsa vatten, som det gjorde första dagen. Det där popp-ljudet har två kompisar berättat om, men något sådant hörde jag inte i måndags. Men så hände det nu. Gick det ett hål till på hinnorna?
Imorgon kl 8:30
Detta blev sista kontrollen. Förlossningen sätts igång imorgon bitti klockan 8:30. Då kommer jag att undersökas för att se hur öppen livmodermunnen är och sen få en gel som ska mjuka upp och öppna ännu mer. Efter det sätts eventuellt värkstimulerande dropp. Men livmodern måste vara tillräckligt uppmjukad och öppen för att man ska kunna göra det. Det är hur lång tid det tar att öppna sig tio centimeter som avgör hur lång tid det kommer att ta. Har vi tur kommer bebis imorgon redan, men har vi otur kan det dröja några dagar. Men vi lär ju bli kvar där ändå, även om det tar tid.
Ikväll ska vi städa lite här hemma. Vi utnyttjar fördelarna med att veta när vi åker in till BB. Vi ska dammsuga, plocka i ordning och göra fint. Det är ju såklart roligare att komma hem till ett städat hem sen. Vi ska äta pasta till sen lunch nu, och nudlar med en sorts japansk tofu till middag. Kanske fira med varsin semla också. En mysig hemmakväll, vår sista kväll här hemma utan bebis!
Plågsam natt
Cajsa har varit lite av en terrorist i natt. Hon har legat på mig som en pläd och vid sjutiden tyckte hon att det var matdags och att jag därmed skulle gå upp och mata henne. Så hon började terrorisera mig på alla de vis. Klättra på mig, hoppa på mig, jama, krafsa på sängkanten osv. Med ett värkande bäcken och en trött kropp som äntligen får vila är det inte lockande att gå upp och mata katt så jag jagade upp Petter. Sen fick vi lugn och ro ett tag till. Vi gick just upp faktiskt. Jag har legat och läst ett tag och Petter har sovit ganska länge. Jag känner mig utvilad, och otålig..
Men nu, nu är det max ett dygn kvar tills förlossningen startar. Ny kontroll klockan halv två idag och vi tar som vanligt med väskorna ifall vi måste läggas in (de har legat i bilen sedan i måndags). Men om allt ser bra ut får vi åka hem - igen. Men med en tid för igångsättning imorgon. Iiiih!
Nehej
Värkar?
Vi skulle hyra film ikväll sa vi, och köpa grönsaker med dipp. Men nu när jag fick lite värkar hoppade vi över det. Jag har legat på sängen och läst med minidatorn på höften. Där har jag klockat värkarna nu i tre timmar (på www.varktimer.se). Det började med ca fyra minuter mellan värkarna, men nu har det varit mellan fem och sju minuter som sagt. Petter har med jämna mellanrum kommit in och tittat på tabellen som visar frekvens och längd på värkarna. Han masserade min rygg ett tag också, och det hjälpte riktigt bra. Nu steker han pannkakor medan jag bloggar och klockar värkarna på minidatorn som jag har med mig var jag än går i lägenheten.
Och guuuuuud vad jag äter förresten! Jag äter allt jag kommer åt. Mat, åsså lite mat på det. Kaka, och en frukt på det och lite godis ovanpå det och kanske en liten smörgås till det och blåbärssoppa, har vi det? Jag tror nog att det är bra ändå, att äta mycket. Och dricka mycket ska jag göra också. Det tjatar Elin på mig om hela tiden. Hon försökte ge mig Cajsas vattenglas i förmiddags, men där går gränsen. Vatten med tonfisk- och torrfodersmak tackar jag nej till. Lite kräsen får man vara.

Jag klockar värkar i min säng, med minidatorn i knäet.
Vecka 40
Vecka 40
Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen. Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet. Om du går in i vecka 41, fortsätter du dina kontroller hos MVC som vanligt och i vecka 42 görs en extra kontroll på sjukhus med ultraljud för att kontrollera att både mor och barn mår bra. Ibland kan det behövas hjälp med att sätta igång förlossningen, då sköts det på förlossningen/BB. Din kropp är förberedd med en uppmjukad och delvis öppnad livmoderhals och snart kommer barnet att vara i dina armar.
Ditt barn är nu ca 38 cm långt från huvud till stjärt och ungefär 50 cm från topp till tå. Det är nu redo att lämna sin trygga tillvaro i livmodern och börja sitt nya liv utanför. Det kommer att behöva all din kärlek och omvårdnad. Barnet är utrustat med över sjuttio olika reflexer, nästan allt fosterfett är borta och 15 procent av kroppen består av fett. Moderkakan lossnar från livmoderväggen vid födseln och navelsträngen slutar fungera samtidigt som barnet tar sina första andetag. När dessa första andetag tas, utlöser det vissa förändringar i hjärta och artärer som gör att blod leds till lungorna.
Ja, vecka 40 hann vi in i. Men någon vecka 41 blir det definitivt inte. Som ni vet har vattnet gått för snart två dygn sedan. Det är en smula otympligt att läcka vatten hela tiden. Och inte faan är det som på film.
Jag är som på mitt värsta pms-humör nu, för det känns som mensvärk och all denna väntan gör mig grinig. Dock har jag aptit fortfarande, och det är jag tacksam för.
Barnet kommer att födas ett fåtal dagar före sitt beräknade datum. Mittemellan sitt första datum och sitt andra.
Jag tycker fortfarande att det ska bli spännande med förlossningen. Men jag är lite skraj också. Lite för smärtan och lite för att inte ha kontroll över situationen. Och lite spänd är jag ju också för att möta den nya lilla människan som ska flytta hem till oss. Vem är det? Hur ser han/hon ut? Är det en trevlig filur?
Jag i vecka 40. Lite trött...
Inget nytt
Jag är lite lättretlig nu känner jag. Vi har just ätit färsk pasta med pecorino och jag ska lägga mig på sängen och läsa en stund. På väg hem från sjukhuset åkte vi till Lasse och hälsade på honom i hagen. Vi köpte även lite ekologisk mat på Tant grön i Hågaby, ca 100 meter från stallet. Har bebis inte kommit imorgon ska jag ta en promenad. Det är väldigt mycket stillasittande/liggande nu.
Vi tänkte hyra en film till kvällen och äta grönsaker med dipp, för det är jag sugen på. Elin, Love, Riga och Anna var här i förmiddags och fikade. Jag hade bakat cupcakes som jag hade höga tankar om men där frostingen blev rinnig och ful. Jag oroar mig för den morgonfodring jag har på lördag som ingen verkar kunna ta. Jag föder ju barn då så jag har lite svårt att ta den själv. Så det stod jag och grät över medan jag bakade muffins, iklädd mjukisbyxor, glipande tröja och "blöja".
Faan ta Hollywoodfilmerna
Jaha, må faan och satan ta alla Hollywoodfilmer där vattnet går och en bebis föds inom typ tio minuter. Det är inte alls så det går till. 70 % av alla som startar med vattenavgång får riktiga värkar inom ett dygn. 90 % får värkar inom 72 timmar. Resterande sätts igång efter de där 72 timmarna. Jag hoppas att jag kan få ingå i de där 90procenten iallafall. Om man sätts igång "mekaniskt" ökar risken för sugklocka vid utdrivningen. Varför vill du inte komma ut bebis? Varför tömmer du din lilla fostervattenpool utan att komma ut?
Min älskade Petter är iallafall allt jag har hoppats på. Han är hela tiden närvarande och uppdaterad på allt. Det här gör vi ihop och han pratar till och med i "vi-termer" (vilket kan störa mig oerhört när par gör, men inte nu när det är förlossning på gång). Han kunde svara lika bra som jag på alla frågor hos barnmorskan igår, och hade stenkoll på CTG-kurvan ("Nu är det sammandragning!" och "Det var ingen sammandragning älskling, det var en spark"). Dock är jag inte helt förtjust i att hans tio pappadagar tickar iväg redan nu innan bebis är här. De dagarna vill man ju gärna ha när bebis väl har kommit. Petter säger dock att han absolut inte vill till jobbet nu för han skulle aldrig kunna koncentrera sig. Han är lite skäggigare än vanligt också. Jag frågade om han skulle trimma skägget idag men det skulle han inte sa han. Han vill vara skäggig nu när han ska bli pappa.
Nu ska jag äta en ordentlig frukost. De tips jag verkligen tar till mig är att äta och sova så mycket jag kan. En trött och hungrig Linnéa under förlossningsskedet kan omöjligt vara en bra idé. Det vore bra om det kom igång idag eftersom vi är utvilade nu och jag fortfarande har bra aptit.


